Det var väl en storslagen rubrik skriven av en liten människa som jag?
Här sitter jag i dunklet i arbetsrummet. Har precis ätit en clementin. Gott. Lyssnar på musik. The Police - Every breath you take. Dagen till ära iklädd en rosalila poltröja och mina grå struprösjeans. En svart sjal runt midjan och åttiotals-våfflat hår. Drömmer om en annan värld. Vad gick fel? Allt är fel svar. Allt gick inte fel! Mycket gick bra också. Men nu är världen fel. Kan någon svara på varför?
Har du någonsin verkligen öppnat ögonen?
Har du någonsin verkligen försökt ta in det som händer utanför din egen lilla värld?
Har du någonsin skämts för att du har det så bra när andra lever i ett helvete?
Jag borde vara en lycklig människa, eller hur?
Jag har några riktiga vänner, ett hem, en familj.
Jag är duktig i skolan, lägger ner tid på saker som andra tycker är viktiga.
Jag gör saker och lär mig saker inför framtiden.
Men vad gör jag då i nuet?
Det känns som om något saknas inuti.
Jag gör inte saker för min egen skull. Jag engagerar mig i saker för att andra inte klarar det själva. Jag måste klara allt bättre än mina föräldrar gjorde. Att göra något jag verkligen innerst inne vill utan att behöva tänka på allt annat runt omkring skulle vara ett privilegium.
Jag ska verka så vuxen hela tiden. Stor flicka, stora tjejen, nästan vuxen.
Jag ska ta ansvar och bry mig. Jag får inte skita i allt. Inte en enda gång får det gå dåligt.
Det har gått dåligt och jag har lovat att det aldrig ska hända igen.
Jag håller med, nickar och ler. Varför skulle jag klaga, det får jag bara skit för?
En lyckad fasad. Hon som klarar allt.
Lung, sansad, vet hur allt ska vara. Det är så ni ser mig, tänk om det inte stämmer?
Frågar ni så svarar jag. Glömmer ni så ordnar jag.
Jag har sålt min själ till andra.
Jävligt smart, eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj. Vet inte vad jag ska skriva. Det här var det bästa jag någonsin läst. Herre min gud, du är helt fantastisk Madde! Vilka ord, vilka funderingar och vilket språk. Vilket inlägg, vilket text. SKICKA in för helvete till någon tidning, du borde nå ut med detta du skrev för det du skriver och tänker på är VIKTIGT. Vad du är sann, så jävla sann. Sannare människa har jag knappt aldrig träffat. Men vad har gått fel? Som du har lovat aldrig ska hända igen? Jag blir orolig... Men jag ska bara säga en sak: För MIG får du tänka, tycka, vara och se ut hur fan du vill!! Jag hoppas du vet det? Du behöver verkligen inte bevisa något när du är med mig iaf. Du får vara som du är och jag tycker så mycket om dig för den du är!
Jag håller med i mycket du skriver, du har ju så rätt. Men jag tycker det är så hemskt att du ska känna som du känner i slutet. Finns det inget du kan göra för att ändra på det? Har det här mycket med dina föräldrar att göra? Jag kan också känna så ibland, speciellt det med att man alltid ska leva upp till folks förväntningar. Jag har blivit skoltrött och mina föräldrar tycker inte om att jag ibland skiter i skolan, men jag är iaf mänsklig. Det ÄR mänskligt att bli skoltrött ibland och det ÄR mänskligt att inte alltid vara på topp och inte alltid klara allting som alla tror att man ska klara. Jag vet inte riktigt om det har hänt något med dig, för vi har ju inte så mycket kontakt, men jag hoppas du säger vad det är isåfall, för du vet att du alltid kan lita på mig. Jag hoppas också jag är en av dina riktiga vänner, som du skriver, för annars borde du ändra uppfattning, för jag ser iaf dig som en av mina riktiga vänner. Jag försöker alltid vara sån mot dig iaf, och jag hoppas att du känner det.
Alltså, det här inlägget... Det var jävligt bra skrivet. Får jag länka från min blogg? Eller får jag kopiera? Eller får jag skicka in till nån tidning åt dig?
Hör av dig om du vill prata om allt som har med livet att göra.
Hoppas du läser den här kommentaren.
Massa kramar
Hanna
Det är väl klart att jag räknar dig till mina riktiga vänner! Saker gåt åt skogen ibland (syftar speciellt på ett visst matteprov) but that´s life. Man kan inte älska allt jämt och ständigt. Men jag var jäkligt nere när jag skrev det, vet inte riktigt varför, men det kändes skönt att skriva av sig liksom. Nu i efterhand funderer jag på om det var så smart att skriva allt det där, men äsch, kändes det rätt då så kan det lika gärna finnas kvar. Länka du om du vill ;) Ses på måndag, right?
Det ska stå kvar!
Japp, jag tror vi syns på måndag! Ska försöka pallra mig dit... Men då är det bara för din skull :)
Kram
Skicka en kommentar