Ídag hade vi engelska, b-språk och fysik. Blähää. Och idrott. Megablähää för 800 meter. Jag trodde ärligt att jag skulle falla ihop efer ca 600 meter. Det tog tio minuter innan jag andades riktigt normalt igen, men halsen var läskig typ hela dagen. Men jag spran 800 meter, varav 200 med håll och de sista 100 metrarna sprang benen av sig själva. Fy vad hemskt det är. Och korkade jag ger ju inte upp när jag egentligen borde inse att jag inte fixar det, fast å andra sidan gjorde jag ju det. 4 minuter och 17 sekunder tog det. Bäst hittils, sist jag sprang var det 4 minuter och 25 sekunder*.
Jag hade ljud och bild idag med på Kulturskolan. Trevligt. Jag och en kompis tittade på gamla filmer från när vi var tio och precis hade börjat där. Fullkomligt vrickat.
Sedan hade jag piano. Patrik var sen som vanligt, jag skulle börja 18.10 men vi kom väl igång ca 18.20 eftersom han drog över lektionen före. Han tyckte att Cancer och When tou're gone var för svåra, men han ska få se HAHAHA (= galet skratt). Jag fick Beauty and the Beast i läxa till nästa vecka*.
*Extremt värdelös information för andra än min idrottslärare, som f ö inte läser här ändå ^^
*Ytterligare meningslös information^^
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jaa uuusch vad 800 meter är jobbigt!! Känner igen precis allt det där som du beskriver!! Man får ju typ blodsmak i munnen på sista varvet och allt... men ändå fortsätter man att springa som en idiot för att nå det där jävla målet^^
Hahahha för svåra?!?! Haha, är han dum eller? Du är ju BÄST på piano, klart dom inte är för svåra för dig!!!
Kramis Hanna
800 meter är förjäkligt... Tack för det där om pianot, men Das Almighty Pianolärare tycker annat... men som sagt han ska få se ^^
Skicka en kommentar