Småskojigt EMO-test (eller ok, fashioncore)

Äsch, jag som sa att jag inte skulle skriva mer idag, jaja ^^
En länk till ett litet roligt test:
http://www.tjuvlyssnat.se/blogg/fjellborgs-fashioncorefragor

Speciellt denhär frågan:

Avsluta meningen “Oh baby, I love…”
A) Your way?
B) Your weight.
C) Gerard Way.

Jag blev fashioncore, lite sådär bad feeling about that :S

Ehehe, hjälp dem?

Skillnaden mellan att vara ytlig och att vara djup

Matsal, Luleå

Fjortistjej: Alltså jag fattar inte varför vissa typ skär sig…Lång tystnad.Fjortistjejen (fortsätter): Jag menar då kan man ju lika gärna typ plocka ögonbrynen eller nått… för det gör ju typ lika ont, och då blir man ju liksom snygg också!

Tack till tjuvlyssnat.se

Vissa personer undrar man ju hur de tänker, men jag kan hålla med om att det gör ont att plocka ögonbrynen. Skärandet i armar kan jag inte uttala mig om :)

En dag kvar innan lajvet....

Varning för mega-flummigt inlägg, läses på egen risk...eller nåt :S

Wääähä! Jag vet inte vad jag håller på med! Jag är ju helt jäkla knäpp i huvudet som ska ut och tälta i det här skitvädret! Men det ska bli jaättekul (och nåde det om det bir tråkigt), men jag har massa grejer som måste sys klart idag, för imorron klockan 11 bär det av ut i skogen. Och jag kan ju inte sy! Shit pommes!

Jag har världens längsta packlista, och eftersom jag inte har nåt att göra kan jag ju skriva den här, så att jag kan få lite sympatipoäng ^^

Packlista Lajvet - Mod Allena

• Off-saker:
• Underställ x 2
• Underkläder
• Strumpor
• Mysdress ( fiiiin med hello kitty, att sova i)
• Sovgrejs:
• Sovsäck
• kudde
• liggunderlag
• luftmadrass
• Övr
• Necessär
• Snacks (rädda blodsockret - ät en riskaka ^^)
• Mobil
• Kamera
• Mp3 (bra om man inte kan sova, för att man har samma temperatur som en glass :S)
• Papper och penna
• Kortlek (när man tröttnar på att kasta pinnar, eller vad man nu ska göra....)

• In-saker:
• Underklänning
• Överklänning
• Mantel
• Struthätta
• Förkläder
• Vantar
• Skärp
• Skor
• Kniv
• Börs/pung (ja, det heter pung)
• Matgrejs:
• Skålar
• Mugg/stop
• Skedar
• Pengar
• Ca 150:- (mynt, man hade ju inte sedlar på medeltiden)
• Matpengar till pizza
• 50:- till incheck

Ehehehe... detta skall då packas ner i kväll, när allt är färdigsytt och lajvpaniken är hysterisk ^^ Jag kommer ju antagligen inte att skriva nåt mer här förräns efter lajvet, och då kommer det bli en lååång redogörelse :D

Torg-morgon

Godmorgon!
Jag gick upp ganska tidigt idag, och följde med mamma och våran granne till torget vid kvart över nio. 2 grader varmt och solsken, jättemysigt faktiskt. Det var nästan inget folk på stan och det är så mysigt att bara strosa runt på torget och kolla på grejer som man egentligen inte behöver. Det är liksom en speciell känsla, och det luktar så speciellt, oktobermorgon och torg, blommor, fiskt, kryddor, bröd och godis i en salig röra. Härligt! Jag hann med en runda till sybehörsaffären (jag vet inte hur många gånger jag har fått förklara för olika kompisar vad en sybehörsaffär är, och därför tänker jag inte göra det nu) och inhadlade ett mantelspänne av tenn. Ska bli kul at se om de sitter kvar hela lajvet. Nu ska jag fika nyinköpta torg-bullar!

/ Maddie

Urk!

Urk! är dagens mest passade ord. Fyfarao vad jag hatar min Svenska/Engelskalärare! Kan hon inte bara...äsch, försvinna! Jag sov på Svenskan idag. Japp, du läste rätt, jag sov! Menjag tror åtminstone inte att läraren märkta något. Hon höpp på att pladdra om Grekiska myter, och det var en såndär jättelång lektion 1 h 50 min, precis efter gympan och klockan var väl runt tre. Det måste ha varit jordens sämsta luft i det klassrummet då. det är väl ungeför så koldioxidförgiftning borde kännas. Syrehalten därinne var väl sådära 20%. Jag försökte liksom att lyssna. Lutade mig mot väggen och stängde ögonen. Tänkte att man kan ju lyssna även med stängda ögon. Och sen plötsligt är berättelsen slut och man vaknar av att tanten höjer rösten och påpekar att vi har den i läxa till på fredag... Yay! Men det var åtminstone skönt att sova, eller om jag nu sov... äsch jag vet inte vad jag gjorde den lektionen. Känner mig helt väck nu, håller nog på att bli sjuk. Jag var lite sur på en person idag och drog till med lite nödlögner för att slippa träffa henne. Fult, jag vet, men jag orkade bara inte. Dessutom cyklade jag en omväg hem från skolan idag bara för att få vara för mig själv en stund. Skönt att bestämma själv någon gång. Ibland retar man bara ihjäl sig på folk, trots att man egentligen bara kunde ignorera det.

Dagens (Ja, jag var tvungen att sno dagens idag av dig Hanna ^^):
Soudtrack: I'm Not Okay by My Chemical Romance
Acessoar (fult fjollord): Nu har palestinasjalen fått komma fram ur garderoben igen. Jätteskönt, har inte insett hur mycket jag har saknat Gerard.
Vill inte: Gå på aerobicen. Orkar inte.

Tjohoo för: att alla lajvare är så snälla vid lilla vimsiga mig.
Blähä för: Allt! eller åtminstone nästan allt idag...

Gonatt eller det skulle jag väl egentligen vilja säga, men det får väl vänta några timmar...

Hejdå iallafall!

Tragik igen

Under antiken kunde teaterpjäserna sluta på två sätt. Antingen lyckligt, då alla gifte sig, eller tragiskt, då alla dog. Livsskådespelet kan sluta på många sätt. Nu slutade det ju inte så illa denhär gången, men jag vet inte vad jag hade gjort om det hade det.

Mer tragiska grejer going on. Fan. Två tjejer i min teatergrupp dök inte upp på teaterlektionen idag. Det visade sig att den ena var orolig för sin kompis (den andra tejen som inte dök upp?) som tydligen låg på sjukhuset med armarna täckta av kompresser, eftersom hon hade skurit sig så mycket i armarna. Varför?! Varför varför varför?! Varför gjorde du så?! Jag fattar ingenting! Jag som alltid trott att ni inte gjorde sånt! Visst har jag reagerat på era tröjor (med texter i stil med: "när man inte blev som man skulle får man vara som man är") och kläder ibland, men jag trodde inte att du mådde såhär! Ni brukar ju vara så himla glada och postiva utåt. Visserligen kan man dölja hur man känner sig inuti om man bara vill det, jag vet, för jag ägnade hela förra läsåret att låtsas att allt är bra när allt egentligen var helt åt helvete, och jag inte ville erkänna att jag mådde skit för att jag var utfryst, eftersom det kändes som om det var mitt fel, att jag inte passade där. Aldrig mera Kronoberg skola. Men tillbaka till ämnet. Jag skulle aldrig kunna göra något sådant nu. Visst har man funderat på hur det skulle kännas och om det faktist känns bättre om man skulle skära sig. Men jag skulle inte vilja pova. Dessutom måste jag skriva om självmord. Jag är lite faschinerad av de som vågar. jag menar, hur skulle det kännas att bestämmma sig för att man inte vill leva mer, och ta de där tabletterna och somna in, eller ett ta det sista steget och släppa allt och bara falla från en bro... Men också så fruktansvärt ledsen för deras skull. Självmord är en av de mest fruktansvärda saker jag känner till, tillsammans med hedersomrd. Det ligger ingen heder i att döda någon! Jag minns mordet på Fadime. Jag var inte speciellt gammal, men det berörde ändå. Fruktansvärt är det bästa ord jag kan komma på nu.

Vad gör samhället för alla som mår psykiskt dåligt? Vad gör samhället för alla som lever under hot från sin egen familj? Vad gör samhället åt mobbing? Vad gör vi? Vi andra? Vad ska vi göra, vad borde vi göra? Ska vi känna oss skyldiga för att någon i vår närhet mår dåligt? jag kan inte svara, men kanske någon annan kan.

Godnatt!

Cancer

Nu kanske vissa väntar sig ett långt utlägg om hur mycket jag tycker om My Chemical Romance' låt Cancer. Men nej, det ska inte det här inlägget handla om. Sjukdomar och döden är ett förbannat svårt ämne att skriva om. Hjälp mig. Jag kan inte, men jag vill ju så gärna. jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Livet är så fruktansvärt bräckligt. Jag minns en person som levde. Jag har aldrig sett henne död. För mig är hon fortfarande levande. Sista gången jag såg henne var hon glad och verkade så frisk. Som om hon skulle bli bra tillslut. Som om hon och hennes familj alltid skulle vara så lyckliga som de alltid verkat. Det sista fotografiet på henne är från Hawaii. Hon har ett blomsterhalsband runt halsen och ler. Hon och hennes man gifte sig på Hawaii. Bara några månader senare dog hon. Hon somnade in på ett sjukhus. Lämnade sin man och sina barn för alltid. Jag var inte på begravningen. Jag har aldrig sett henne död. Därför minns jag bara henne som en levande människa. Jag önskar att hade fått se dig en gång till. Så att jag kunde förstå att du är död. Att allt inte är precis som det var innan, när jag var liten, när jag lekte med dina barn. När vi fikade och gick ut med Charlie. När vi satt där i ert lilla kök i den lilla mysiga lägenheten med tavlan med texten jag aldrig förstod: "skilj ut en åt mig och hejda resten" och drack jordgubbssaft och åt Mariekex.