Veckan då alla var bortresta

Nu, äntligen är den obligatoriska veckan-då-alla-man-känner-är-bortresta-utom-jag-själv äntligen slut! Är folk inte i sin sommarstuga eller hos nån släkting så är de i Tyskland, England eller Ungern... Det är bara jag som sitter här hemma och ugglar framför min datorskärm och sover till elva på morgnarna, klättrar på väggarna och gör massa olika saker tills jag tröttnar, så allt jag gör blir bara halvfärdigt. Lajvabstinensen är total, speciellt efter ett totallyckat lajv förra helgen. Det är alltid roligt att snacka strunt med adelsfolk (varför nu min värdshuspiga till karaktär gjorde det...) och skrikande springa från orcher och annat svartblodspack, alternativt mata dem med havreflarn ^^. Sen har ju värdshuslajvande en söt liten baksida också, förutom tidiga morgnar och sena kvällar, så var vi vakna tills det ljusnade och DISKADE. Urk! Det var sista kvällen, och folk började bli smått off, speciellt vi, som hade ägnat lajvet åt att vara totalt in, eftersom vi märktes så mycket var vi så illa tvungna. Icke-offandet gick riktigt bra för mig denhär gången, fast några små missöden blev det ändå, tillexempel när jag hade bältet fullt med börsar påsar och annat mojs, och utbrast:
- Kolla, jag ser ut som en hel julgra... ehhh, ett träd man hänger saker i.... *mumlar*
Kände mig lagom sämst då. Sen tog dessutom vattnet i brunnen i pricip slut, så vi var tvugna att gå en bra bit bortanför byn, över ett kalhygge till en sjö som var full av grodor och hämta vatten till disken. Kombinationen kalhygge, paniksydd klänning med för lite vidd och vattenhink är totalt opraktisk... Lägger man sen till ett svartblodsläger bara en kort bit ifrån vägen dit är checklistan med knöligheter och problem nästintill komplett. Jag sov i snitt ungefär 5h/ natt, eftersom jag hade glömt öronproppar och personen som sov bredvid mig snarkade tillochmed när han sov på sidan och när jag slog honom så hårt att jag trodde han skulle få ett blåmärke.
Trots krångligheterna hände en hel del kul, jag lyckades med en hel del rollgestaltande, som tidigare gått åt helleflundra när jag har varit på lajv. Dessutom är det jävligt kul att spela religiös, och total in-lajv-skadeglädje infann sig när min bästa ovän (off är hon en av mina bästa vänner, men in, ja då jäklar slog det gnistor ^^) blev tvångsdöpt. Dessutom är det rätt roligt att på ett artigt sätt försöka avböja att sitta i folks knän stup i kvarten, man är för sjutton värdshuspiga, inte sköka! Men ja, min karaktär släppte lite på sina värderingar efter ett tag, och gick med på att sitta och tala med de fina herrarna iallafall. Om än om mindre anständiga ämnen... Eh, men för att återupprätta Elis (min karaktärs) anständighet, så gjorde hon faktiskt en del nytta (och en del dumheter, men glöm dem ^^), speciellt efter att svartbloden slaktat nästintill alla beväpnade i byn.