Kallas det längtan?

Kallas det längtan, den där känslan man känner inuti när man tänker på något man tycker mycket om, något man vill, eller är det kärlek till något? Något man inte trodde man skulle kunna göra, något man aldrig vågat hoppas på? När man sågs som någon. Någon som hörde dit. Jag längtar tillbaka, för jag älskar det. Jag längtar helt enkelt till något jag älskar, men jag är ändå rädd. Längtan är vackert. Längtan och kärlek är sånt som de som kan sjunger om i alla sina mainstream-låtar. Men det är inte samma längtan som jag känner. Det här är min längtan.

Kan man bli trött inuti, men ändå vara som vanligt utåt? Vad gör jag här egentligen? Fyller jag något syfte, behövs jag, eller kunde någon annat gjort allt jag gör istället? Visst, man måste kämpa för att komma någon stans, men ibland vill man inte kämpa. Man vill att någon annan ska göra allt det man tagit på sig. Kommer någon minnas mig sen? När allting tar slut, när alla jag känner har försvunnit? När allt vi trodde skulle bestå har rasat samman. Kommer någon att tänka på mig då? Om jag skulle försvinna, skulle ni leta efter mig då, skulle ni sakna mig?

Soundtrack of today:

"Tomorrow will take us away
Far from home
Noone will ever know our names
But the bards' songs will remain
Tomorrow will take it away
The fear of today
It will be gone
Due to our magic songs"

- Blind Guardian, The Bard's song