Maddie goes lajvstress

Hur mycket jag än älskar lajv så tror jag att jag ska klappa ihop och ligga i en hög på golvet på grund av planeringen! I hate it so much! Känns så jävla motigt rent ut sagt. Jag orkar inte mejla runt till alla och checka så att det går bra för dem. JAG ÄR FÖRSJUTTON INTE THE BIG ALMIGHTY LAJV-LEXIKON! Jag tycker inte om att mejla folk jag inte känner heller, då måste jag alltid be nån korrläsa mitt mejl först, och det tycker folk (och jag...) bara är jobbigt. Dessutom tycker jag inte om min lajvkaraktär, hon har utvecklats bortom vad jag hade tänkt mig redan innan lajvet, och jag är inte säker på om jag klarar att spela henne alls. Risken är att jag får jobbiga flashbacks från mitt tidigare liv som utfryst pluggis. Not that great. Anyhow, det kommer att bli sjukt kul att sticka iväg ut i skogen igen, bara jag tar mig i kragen och skickar in min anmälan snart, typ imorgon.. Och sen var det ju tyg som skulle beställas och kläder som skall sys, och ekonomi som ska gå ihop och, ja, sen ska man ju helst överleva till lajvet med ;).

Mitt liv står annars relativt stilla. Nothing special at all, faktiskt. Eller jo, ska få en ny SO-lärare. Han ska tydligen vara bra och trevlig. Najs. Vi i C-laget har annars fått en del bottennapp ur lärarkåren på skolan. No names, I'll keep it secret.

Jag var uppe med hunden på brukshundsklubben. Ska gå Allmänlydnad med honom. Givetvis är det första han gör är skälla på de andra hundarna som en besatt. Sen så undrar instruktören om han kan "ligg", javisst svarar jag och säger det till honom, varpå han tittar på mig som om jag var världens största idiot. Sen fattar han inte att han ska sitta still på min vänstersida när när jag sagt åt honom, utan ställer sig upp stup i ett. Men jag älskar honom ändå!

Jag idag:
Lyssnar på: Miss Li - Oh Boy
Tänker på: alldeles för mycket för mitt eget bästa
Borde göra: annat
Har gjort: inte mycket... need I say more?

En katt är en penna

Bildskolan är bara så skön!
Jag hade tråkigt och min bildlärare (som jag haft sen jag var 5) sa att han skulle ge mig något att bita i. Han ställde frågan: Var går gränsen för teckning? Trött som jag var, undrade jag om det fanns något svar, så jag inte funderade på det i onödan. Där föll den filosofiska frågan platt i golvet. Sedan ställde han frågan: Vad är en linje? Vad en linje är tycker man ju är uppenbart, men när man väl ska förklara det så är det inte lika uppenbart längre. En linje är avtryck som följer på varandra, och en katt kan vara en penna. Sådeså. Nä, men om man tänker lite så kan en katt faktiskt vara en penna. Man kan få ett katt att teckna, men den är aldrig en tecknare, eftersom den inte tecknar av fri vilja, utan den går tillexempel på ett papper därför att man mutar den. Då är katten inte en tecknare, men väl ett redskap för att skapa avtryck, dvs linjer. Alltså är katten ett redskap som används vid teckning, och kan likställas med en penna.


Kram

Empty stage, empty heart

"A tiger trapped inside a cage
An actor on an empty stage..."

An actor who doesn´t know how to face the future.
Same old roads

"A passion killed by acid rain
A roller coaster in my brain
But how would you know?
In your satin, silk and lace
Another time, another place"

Would you, who got everything, notice I've failed.
Do you se, I am jealous.
I want everything you got so badly.
I cant get it.
I know,
I want to fly
but tell me how to do
Lend me your wings and let me try

- By me, and with pieces of Eirikur Haukssons song from ESC 2007

Kallas det längtan?

Kallas det längtan, den där känslan man känner inuti när man tänker på något man tycker mycket om, något man vill, eller är det kärlek till något? Något man inte trodde man skulle kunna göra, något man aldrig vågat hoppas på? När man sågs som någon. Någon som hörde dit. Jag längtar tillbaka, för jag älskar det. Jag längtar helt enkelt till något jag älskar, men jag är ändå rädd. Längtan är vackert. Längtan och kärlek är sånt som de som kan sjunger om i alla sina mainstream-låtar. Men det är inte samma längtan som jag känner. Det här är min längtan.

Kan man bli trött inuti, men ändå vara som vanligt utåt? Vad gör jag här egentligen? Fyller jag något syfte, behövs jag, eller kunde någon annat gjort allt jag gör istället? Visst, man måste kämpa för att komma någon stans, men ibland vill man inte kämpa. Man vill att någon annan ska göra allt det man tagit på sig. Kommer någon minnas mig sen? När allting tar slut, när alla jag känner har försvunnit? När allt vi trodde skulle bestå har rasat samman. Kommer någon att tänka på mig då? Om jag skulle försvinna, skulle ni leta efter mig då, skulle ni sakna mig?

Soundtrack of today:

"Tomorrow will take us away
Far from home
Noone will ever know our names
But the bards' songs will remain
Tomorrow will take it away
The fear of today
It will be gone
Due to our magic songs"

- Blind Guardian, The Bard's song